Jag visste det...

Idag när jag gick hem från Sussi kollade jag på himmlen och tänkte vilken annorlunda färg den hade. Då fick jag oxå känslan av att det skulle hända nåt dåligt eller hemskt. Jag vet inte varför men bara fick den känslan. Sen när jag kommer hem till pappa säger han:

-Anna sätt dig ner.

Cours så sätter jag mig ner och lixom tänker "Oki nu ska vi ha lite mysigt fredagssnack".
Men när han säger att

-Mamma och jag ska skiljas.

Då tror jag att jag ska dö. Jag känner hur tårarna stiger i mina ögon och hur min lilla trygghetsbubbla spricker. Jag sitter i pappas knä och gråter sjuuukt högt men efter nån minut springer jag upp till mitt rum och bara gråter. Sen ringer jag Sussi och bara gråter. Efter det ringer Christoffer som jag berättar den stora nyheten för. Sen ger pappa mig sin mobiltelefon och jag pratar med Jossan i typ en halvtimme. Det fick mig verkligen att må bättre. Hon får mig alltid att må bättre när jag är ledsen.

Så i mars nästa år ska dom börja leta lägenheter. Tills dess ska vi fortsätta bo tillsammans hemma för tydligen är dom typ bästa vänner nu. Vilket jag tycker är skönt för det betyder att dom inte bråkar eller är arga på varann.

Pappa berättade idag trots att mamma ville vänta till efter jul. Så idag var första gången på 13 år jag sett min pappa gråta. Det hände när han satt i soffan och berättade att han inte orkade ljuga för mig mer genom att inte berätta nåt.

Aja kanske ska kolla på seventeen agin nu om jag orkar hålla mig vaken. Hoppas det.

Pussar<3